Ola och Dinter sliter vidare med taket. Det känns ibland som den tar en evighet, men det är väl för att man går hemma och inte kan hjälpa till.
Från vägen sett.
Från innergården.
Idag fick Max äntligen grepp om apan!
Den studerades på nära håll.
Han funderade lite.
Sen slätade han av den och skickade iväg den!
2 kommentarer:
Blir vansinnig av att inte fått träffa Max på 2veckor!! Han är oemotståndligt söt! Och Ola o Dinter gör ett jättejobb; imponerande!
Ja, nu ser man verligen att Max växer med stormsteg,oj vilket leende den lille han har, men nu är det inte allt kvar tills farmor o farfar oxå får gulla lite.
Till mormor, jag tycker ritigt synd om dig att du råkat ut för influensan, men tänk att det kommer inte att ta flera månander innan du får träffa lille Max, det måste jag stå ut med. Samtidigt förstår jag dina abstenesbesvär.
Ja, att det är mycket och göra på ett sådant stort projekt är ju klart. Jag beundrar Ola och pojkarna, om man räknar att det är två hus sedan juli månad så har det gott bra ändå. Jag önskar att det inte var så långt bort så vi kunde ge er en hand då och då.Kram
Skicka en kommentar