Släpp på älg?

Så kom äntligen pejlen fram igen! Jag blir som tokig när jag ser pejlväskan och svansen får ett eget liv och går runt runt som en propeller. Pejl = jag får springa fritt i skogen. Matte är ju på tjocken och något orörlig, och vågar ju heller inte bruka sitt gevär för att inte skada hörseln på knyttet, så jag fick roa mig på egen tass. Det blev en mils löprunda och matte misstänker starkt att det var en älg jag drev. Efter ha bökat runt en stund inne i en lärkplantering reste sig djuret till slut och vi for iväg. Drevskallet ekade över skogen och matte njöt i fulla drag. Svängen blev dock ganska lång och matte började fundera på om jag tänkte fortsätta lite för långt iväg. Efter en sväng runt en sankmark och kärr vände drevet, men sen tog det stopp. Matte stod och lyssnade på något som hon inte hört förut från mig - väldigt likt ståndskall! Då det var en ganska bred och djup bäck emellan mig och henne kunde hon inte ta sig fram för att se vad det var för djur och hon skickade istället dit sin far. Han fick dock aldrig syn på dervdjuret, men jag blev väldigt gald när han kom och rusade emot honom. Försökte förklara att det var ett stort hemskt djur och att det nog var bäst att vi pinnande på hem till matte istället - om han nu inte hade en bössa med sig, vilket han inte hade.
När vi kom hem somnade jag i min korg - helt slut. Har nog aldrig varit så trött förut. Det tog hårt mentalt att tampas med odjuret! Matte är lite förundrad över mitt drevdjursval, och tror att jag kanske insett nu att älg kanske inte är det bästa för mig. Hjort och rådjur är mycket bättre! Jag lärde mig ju för ett par år sedan att vildsvin inte är min grej. Rusade glatt efter ett gäng med grisar in ett tätt buskage. Det blev en massa nöff och gyrmt och sedan vände jag på klacken och kom som skjuten utr en kanon ur buskarna,. Jag har efter det aldrig intresserat mig för dessa djur.