1:a spårträningen på 3½ månad

Äntligen har nu snön börjat smälta undan så vi kan börja med spårträning igen. Matte dök upp från källaren med en misstänkt påse och jag blev alldeles skogstokig när jag kände vad det var!!!
Sen försvann hon ut med påsen och snitslar och då ylade jag i himmelens sky (berättade husse för matte när hon kom hem igen). Jag satt som klistrad i vardagsrumsfönstret tills hon kom hem igen och matte hörde mig på långt håll hur jag skällde och ylade inne i huset (tur jag inte var ute för då hade väl granntanten fått krupp). Matte släppte ut mig och jag for som ett torrt skinn över tomten och letade och letade - ivrig som få. Istället blev det först en lång promenad i skogen för att lugna ner mig och sen......sen kom spåret plötsligt!! En uppenbarelse för min nos!!!!! Hurra!! Spårlinan på och sen bar det av i lugn och fin takt. Jag satte de 3 första vinklarna som ingenting, men sen kom det något lurigt som jag inte varit med om förrut... en återvändsgränd...Jag funderade en liten stund, men sen redde jag ut det och om matte inte halkat och satt sig på arslet så hade det gått lysande. Det blev ett lite lätt störande moment med ryck i linan, men som sagt så kom jag på spåret igen och sen gick det som på räls.

Hittade klöven och tog den direkt. Matte hade lite brottning med mig och berömde mig kollosalt.

Sen återvände vi hem med min trofé. Jag bar den hela vägen hem ca 800 m.